Hem Felanmälan Bra att veta Historia Styrelse Stadgar Ekonomi Bilder Kartor

”Fattigprästen på Söder”



John Hedberg (1854-1916) var som ung baptistpastor med och grundade Ebeneserförsamlingen, här på Södermalm, som byggde kyrkan i hörnet Blecktornsgränd-Brännkyrkagatan, invigd 1886.

Efter en bitter konflikt med en medarbetare slutade Hedberg som församlingens pastor 1905, för att istället ägna all sin tid åt att hjälpa värnlösa och vanvårdade barn. Samma år grundade han Kristinedals barnkoloni för barn som behövde miljöombyte. Kolonin låg i Fengersfors mellan Bengtsfors och Åmål i Dalsland.

Pastor Hedberg var duktig på att ordna ekonomiskt stöd till sin verksamhet. ”Brännvinskungen” L. O. Smith skänkte 30.000 kronor ”som hjälp åt drinkares barn”. Även kung Oscar och drottning Sofia gav bidrag. Andra inkomstkällor var societetsbasarer och lotterier.



Från hösten 1903 hade Hedberg lokaler på Bastugatan 28. Han kallade stället för Svalboet och dit kunde fattiga människor gå för att få mat och kläder.

Men Svalboet, som kunde ha 7-8 anställda, var framför allt ett upptagningshem för små och ofta undernärda barn som var i behov av fosterföräldrar. Här omhändertogs de och vårdades tills de blev starka nog för att klara av resan till fosterhemmet. Barnen, aldrig fler än 7-8 åt gången, kunde få stanna i Svalboet några veckor, ibland någon månad.

Drygt tvåtusen stockholmsbarn under 12 år och omkring tusen äldre fick fosterföräldrar genom Hedbergs försorg mellan 1896-1913.

Stockholms Dagblad, 1909: ”Pastor Hedberg sitter i sitt lilla blåtapetserade mottagningsrum likt en fältherre i sitt tält under brinnande batalj. En adjutant bevakar ingången och släpper in hjälpsökande en och en i sänder. En annan sitter vid ett bord och skriver upp deras namn, under det en tredje och en fjärde stå till hakan i säckar och lådor, sysselsatta med att fylla den ena glupska kassen efter den andra med födoämnen. [...] Genom den lilla dörren till förstugan går en jämn ström av karlar med potatissäckar och brödlådor, damer som lämna avgifter eller bidrag, brevbärare och stadsbud med lådor och paket, som sedan de öppnats, visa sig innehålla allt möjligt från kaffegrädde till galoscher. Det ligger kamp i luften, det är som rustade man sig till en belägring och så är ju också förhållandet ty nöden belägrar dörren. Men nöden är tyst; fastän en stor skara män och kvinnor stå pustande ute i väntrummets tjocka luft höres nästan icke ett ljud därifrån.”

Fosterbarnsverksamheten kring sekelskiftet 1900 var utbredd och något av en industri där kvinnor tog hand om andras barn mot betalning. Vart tionde barn i Stockholm hade fosterföräldrar under perioden 1890–1925.




Annons i tidningen Kalmar, 1913.