Bastugatan omtalas första gången i ett testamente från 1602 och anses vara Södermalms äldsta gatunamn. Den har sitt namn efter de badstugor som förr fanns vid vattnet nedanför Mariaberget.
Sträckan mellan Kattgränd och Bellmansgatan hette i äldre tider ofta Öfra Badstugugatan (femininum), men ”Ofwere Badstwge gathan” i Holms tomtbok från 1679 och Öfre Badstugugatan enligt Lundgrens Stockholmskarta från 1885.
Gatan fick namnet Badstugatan vid den stora namnrevisionen i Stockholm 1885.
Mellan 1885 och början av 1930-talet hände det att Badstugatan på Mariaberget kallades Södra Badstugatan.
Omkring 1940 började man skriva Bastugatan istället för Badstugatan.
Kvartersnamnet Katthuvudet skrevs ”Kattehufwe” på Petrus Tillaeus karta från 1733. ”Kattehufwudh” och ”Kattehwfwdh” i Holms tomtbok år 1679.
År 1679 fanns det 26 gårdar i kvarteret Kattehufwudh.
Stockholmsborna drabbades av en sista stor pestepidemi 1710-11, och när den var över upprättade myndigheterna en ny mantalslängd. Man ville nämligen veta hur mycket skatt det gick att ta ut av de som överlevt. Då fanns 33 gårdar i kvarteret. I 14 av dessa fanns ingen med beskattningsbar inkomst. Alltså ren misär. Några hus stod dessutom tomma. I de övriga 19 gårdarna bodde omkring 50 personer som i någon mån gick att beskatta. Exempelvis en mjölnare, några mjölnaregesäller, en organist, flera båtsmän och en sergeant.
Från sommaren 1710 till januari 1711 dog 22.000 stockholmare av pesten. Det motsvarar 35-40 procent av stadens invånare.
Namnet Mariaberget fastställdes vid namnrevisionen 1885 som benämning på ”parken i qvarteren Kattfoten större och Bössan”. Men det hade använts långt tidigare. Idag kallas hela området norr om Hornsgatan mellan Torkel Knutssonsgatan och Pustegränd för Mariaberget. I mitten av 1600-talet förekom namnet Kattbergen.
Det ursprungliga namnet på Södermalm var Åsön. Det användes långt in på 1600-talet och syftar på den 60 kilometer långa rullstensås som sträcker sig genom Stockholm, från Arlanda till Jordbro.
Slutledet malm, i Södermalm, betyder sandigt och grusigt markområde.
Klicka här om du vill läsa om gaturegleringen i Stockholm på 1600-talet.
När myndigheterna år 1810 beslutade om en ny tomtnummerordning fick vår tomt heta Katthuvudet 17. Enligt den äldre numreringen, den som gällde från 1729 fram till 1810, bestod området av två tomter med nummer 79 och 80.
Så här var det tänkt att det skulle se ut här uppe efter den stora Mariabranden. Ritningen beställdes av kläddrängen Anders Smedsberg och är daterad 27 september 1759, bara några månader efter att lågorna skövlat nästan all trähusbebyggelse på Mariaberget.
Det nya huset skulle vara vänt mot gatan och ansluta till ett äldre stenhus som låg vinkelrätt in mot gården och hade sin fasad mot öster. Klicka här om du vill kika närmare.
Men Smedsberg övergav sina storstilade planer. Han ägde ju trots allt bara tomt nummer 79, och huset på ritningen krävde betydligt större yta. Tomt nummer 80 köpte han först 1771.
Förmodligen nöjde han sig med att bygga ett envåningshus, med två fönster mot gatan, som anslöt till det äldre tvåvåningshuset på gården. Det är nämligen först 1835 som gathuset beskrivs som ett tvåvåningshus i försäkringshandlingarna. Innan dess, första gången 1764, skriver man att huset på tomten ”består dels av två och dels av en våning”.
Klicka här om du vill titta på en målning utförd år 1785 av Johan Sevenbom som visar en utsikt från Kornhamnstorg över trakterna kring Mariaberget.
Tvåvåningshuset Bastugatan 25 var byggt i tegel och hade gul puts när den här bilden togs. Gatufasaden hade en gördellist som var rikt ornerad med bl. a. blommor i hög relief, troligen av gips. Ingången var från gården.
Ägare till hus på tomterna Katthuvudet 79 och 80, från år 1730 fram till strax efter Mariabranden 1759. Källa (i huvudsak): Stockholms fastighetsregister:
Katthuvudet 79
1730 Krögaren Erik Holm.
1734 Kofferdistyrmannen (styrman på handelsfartyg) Sven Hagberg.
1750 Capitainen (även fältväbeln) Mårten Ihnken (Ihncken).
1754 Kläddrängen, ibland med titeln husgerådsbetjänten eller Extra Betienten wid Kongl. husgeråds kammaren, Anders (äv. Andreas) Smedsberg. Gården avbränd 1759 men återuppbyggd.
Katthuvudet 80
1731 Fiskköparåldermannen Erik Josepson.
1755 Capitainen Mårten Ihnken (Ihncken).
1759 Gården avbränd.
1771 Kläddrängen Anders Smedsberg.
(Folk bodde förstås i kvarteret Katthuvudet även innan 1730. Kolla i Holms tomtbok från 1676. De tomter som där är märkta med blyertssiffrorna 24 och 25 är på ett ungefär dagens Katthuvudet 17.)
Du kan se husens nummer om du placerar markören över bilden.
På skylten över entrén till 27:an står det: ”A. Folke, SKOMAKARE”.
Foto: D. Carlsson, 1926 / Stockholms Stadsmuseum.
Foto: Leffler, 1929 / Stockholms Stadsmuseum.
Ägare till husen på Katthuvudet 79-80, tiden mellan branden och rivningen 1929: (Med 1810 års tomtnummerordning fick Katthuvudet 79-80 nummer 17.)
Katthuvudet 79-80, 17
1779 Kammarförvant (lägre tjänsteman i ämbetsverk) Johan Erik Fehman.
1790 Kopist vid kanslikollegium Jacob Fredric Blom.
1815 Traktörsänkan Sara Söderberg.
1830 Kammarförvant vid Kongl. Tullwerket Christian Gustaf Cronland.
1836 Järnbärareänkan Elisabeth Bladin.
1839 Sjötullsuppsyningsmannen Gustaf Höglind.
1854 Handlaren Johan Olof Öberg (1798-1877).
1857 Ornamentsbildhuggaren Carl Gustaf Öberg (1834-1892), son till Johan Olof Öberg och gift med Ida Charlotta Teresia.
1893 Änkefru Ida Charlotta Teresia Öberg (1835-1918).
1919 Byggnadsingenjör Carl Richard Olof Sundell (1883-1945), son till ornamentsbildhuggare Richard Sundell (1854-1931) som var gift med Ida Carolina (1860-1892), dotter till ornamentsbildhuggare Carl Gustaf Öberg.
År 1865 lät ornamentsbildhuggare Carl Gustaf Öberg bygga sig en verkstad på Öfre Badstugatan 25, vinkelrätt mot det gamla husets södra gavel.
En fristående verkstads- och förrådsbyggnad uppfördes 20 år senare, närmare bestämt år 1885. Den låg mot gatan, till höger på planskissen ovan. Beställare den gången var ornamentsbildhuggare Richard Sundell, som bodde med sin familj i sju rum och kök på Tavastgatan 16. Sundells fru hette Ida Carolina och var Carl Gustaf Öberg dotter.
Ägare till Tavastgatan 16, Badstugatan 23 och 25 var vid den tiden Carl Gustaf Öberg. Det var hans far, handlaren Johan Olof Öberg, som en gång i tiden hade samlat på sig fastigheterna.
25:an närmast till höger. Huset med gatlyktan är Richard Sundells verkstad.
Foto: Axel Swinhufvud / Stockholms Stadsmuseum.
Richard Sundell utförde genom åren bland annat ett stucktak i Konstnärshuset på Smålandsgatan 7. Han gjorde även ornamenteringar i Sveasalen på Hamngatan 18. Dessutom inredde han och ägde Orientaliska Irrgång-Salongen, Nya Panoptikon och Eden-Salongen, allt beläget en trappa upp på Hamngatan 18B. Med tiden kallade han sig direktör.
Klicka här om du vill läsa mer om stuckatörer i Stockholm.
Richard Sundells verkstad på Badstugatan 25 revs förmodligen 1917-18. Då lät han nämligen bygga om gårdshuset nere på Tavastgatan 16 till ett gipsgjuteri och möjligen var det i den vevan som verkstaden häruppe monterades ned. På ett fotografi från 1918 är byggnaden hur som helst borta.
På skylten över ingången till det ljusa huset, nummer 21, står det: ”G.T. Johansson, SKRÄDDARE, beställn. och reparat. emottages”. På hörnet nere vid Blecktornsgränd låg en matvaruaffär. Porten till 23:an till höger i bild.
Foto: G. Selling, 1926 / Stockholms Stadsmuseum.
De gamla husen efter Bastugatans södra sida i kvarteret Katthuvudet, mellan Blecktornsgränd och en bit över krönet, revs 1929-30.
Så här skrev Stockholms-Tidningen, lördagen den 28 september 1929:
”Södra Badstugatan uppe på Mariaberget har hittills fått behålla sina idyller tämligen orörda, men nu börjar det lida mot slutet även för dem. Det första tecknet härpå är att huset Badstugatan 23 i kvarteret Katthuvudet i dagarna har försålts, vilket naturligtvis betyder detsamma som att det skall rivas och ersättas av en modern hyreskasern. Det äldre partiet av fastigheten är en byggnad från början av 1700-talet. Den tillhörande trädgården, som för ett kvartssekel sedan var försedd med springbrunn, amoriner och trädgårdssnäckor, har under det senaste åren fått växa hur den velat, vilket kanske inte alldeles varit utan sin charm.”
En osignerad väggmålning i entrén till Bastugatan 19.
År 1930 var det Stockholmsutställning på Djurgården. Funktionalismen introducerades och på utställningen visades bostäder som var billiga och rationella att tillverka. Sverige hade nämligen den lägsta bostadsstandarden i Europa vid den här tiden och de styrande ville råda bot på eländet.
Samma år började bygget av Bastugatan 19, 21, 25 och 27. Huvudsakligen ettor. Folk hade inte råd med annat. Arbetslösheten i landet var hög, 10-12 procent 1930 och den skulle stiga till över 20 inom de närmaste åren.
Bastugatan 25 ritades av arkitekt Björn Hedvall och uppfördes av Byggnadsfirman Andersson & Bergman.
Ansökan om bygglov lämnades in till Stockholms Stads Byggnadsnämnd i april 1930. I slutet av oktober meddelade nämnden att stommen för nybyggnaden var i fullbordat skick och avsynad utan anmärkningar. Ansökan om slutbesiktning kom in i mitten av januari 1931. Då fattades bara puts på fasaden mot Bastugatan samt en del målning och tapetsering. Till sommaren 1931 var huset helt klart. Det gick undan.
Huset på Bastugatan 25 fick fem våningar mot gatan och sex våningar mot de lägre liggande gårdarna. Slätputsad fasad, släta fönsteromfattningar och sockel av mörkgrå skiffer. Entrén fick väggar klädda i kolmårdsmarmor. Lägenheterna fiskbensmönstrad ekparkett. Fasaden blev ungefär 28 meter bred.
På varje våningsplan blev det plats för elva enrumslägenheter. Utom på nedre botten där det bara gick att få in sex ettor, alla mot gårdarna på södersidan. Övriga utrymmen på nedre botten användes för bl.a. källarförråd, tvättstuga, kol- och pannrum.
I senare tid har många lägenheter i huset blivit sammanslagna.
De gamla husen efter gatans södra sida var betydligt mindre än de nybyggda, och för att slippa numrera om hela gatan, efter nybyggnationerna, hoppade man helt enkelt över husnummer 23 och 29. Därför har vi nuförtiden bara husnummer 19, 21, 25, 27, 31, 35 och 37 i kvarteret Katthuvudet på Bastugatan.
Foto: Lennart af Petersens, 1940-talet / Stockholms Stadsmuseum.
Grönområdet mitt emot Bastugatan 21 och 25 blev på 1940-talet en lekpark med det officiella namnet Mariatäppan. Men den kallades ofta för Bastuparken. 1934 flyttade Ivar Lo-Johansson in på Bastugatan 21. När han dog 1990 döptes parken efter honom.
Klicka här om du vill läsa mer om Ivar Los park och angränsande hus.
Det året var den genomsnittliga årslönen för en manlig
industriarbetare c:a 2600:-. För en manlig civilingenjör 9300:-.
Ad. Fr. Torg (Adolf Fredriks Torg), som nämns i annonsen,
bytte namn 1959 och blev Mariatorget.
Och vilka nappade på annonsen som lovade trappstädning, varmvatten året om, sopnedkast och centralradio? En varierande skara om man går till mantalsskrivningen från 1935. Inalles 130 personer (inklusive barn).
Dessa yrken fanns representerade:
Affärsföreståndare, amanuens, avdelningschef, banktjänsteman, byggnadsingenjör, eldare, fabriksbiträde, folkskollärare, frisör, grosshandlare, handelsbiträde, hemmafru, ingenjörsbiträde, inspektör, kaffekokerska, kamrer, kanslibiträde, kassörska, kommunalarbetare, konditor, kontorist, köpman, läderhandelsbiträde, montör, musikstuderande, patentställningsbyggare, posttjänsteman, registrator, ritare, skomakare, sekreterare, servitör, skräddarmästaränka, städare, sömmerska, telefonist, typograf, understödstagare, änkefru.
Till och med namngivna arbetsgivare fanns upptagen:
A. Albinsons försäkringsbyrå AB: en kamrer;
AB Gerhard Arehns Mekaniska verkstad; en ritare;
Apoteket i Långshyttan: en farm. kand.;
B.M. Bokförlag: en städare;
Fritz Weist: köpman;
Försäkringsanstalt Gothia: en inspektör;
Konsert & Teater Bureau AB: sekreterare;
Livförsäkringsanstalt Trygg: en inspektörer och en agent;
Johansons Radio Fabrik: en anställd;
Kgl. Järnvägsstyrelsen: en kontorsskrivare;
Kgl. Maj:ts justitierevision: ett kontorsbiträde;
Kgl. Telegrafstyrelsen: kanslibiträde;
Restaurang Cecil: två kallskänkor;
Restaurang Operakällaren: en servitör;
Restaurang Hästskobaren: en servitris;
Restaurang källaren P.B.: en servitris;
Skandinaviska Kredit AB: två tjänstemän, varav en äger en sportstuga i Huddinge;
Statistiska Centralbyrå: tjänsteman;
Stockholm stads fattigvårdsnämnd: en amanuens, en notarie, en assistent, ett extra kontorsbiträde;
Svenska Dagbladet: registrator;
Syrén & Co, London: grosshandlare;
Sällskapet: kaffekokerska;
Tekniska högskolan: en civilingenjör som assistent;
Waxholms Nya AB: en eldare.
Konstnären och författaren Gösta Adrian-Nilsson (sign. GAN) flyttade till Stockholm år 1931 och finns i telefonkatalogen på adress Bastugatan 25 från 1932 fram till sin död 1965. Konstnären Einar Jolin bodde enligt samma källa i huset mellan 1936-1943.
”Redan i Norge hade han [Einar Jolin] i en svensk tidning sett en annons om ledigt rum i ett nytt hus på Söder och sökte nu upp fastigheten i fråga, som låg uppklättrad högt över Söder Mälarstrand och Mariabergets väldiga ravin, Bastugatan 25. Det rum, som han på fläcken hyrde, låg fyra trappor upp i huset med utsikt över Riddarfjärden, Riddarholmen och Staden mellan broarna mot Norrmalm och Vasastan. Från en terrass på taket var utsikten ännu mer sagolik. Hela Stockholm låg där för hans fötter.”
Ur Einar Jolin — En biografi av Nils Palmgren
utgiven i Stockholm på Wahlström & Widstrands förlag, 1947
Einar Jolin, 1938.
Huset i förgrunden är Bastugatan 24.
Till vänster skymtar 26:an.
Foto: Kasper Salin / Stockholms Stadsmuseum.
Våra grannar i bostadsrättsföreningen Katthuvudet 26 (Bastugatan 21) har en hemsida med intressant läsning om Mariaberget och 21:an.
Även brf Katthuvudet 25 (Bastugatan 27) och Katthuvudet 14 (Bastugatan 31) har hemsidor.
Ur Nationalencyklopedin om Björn Hedvall:
Hedvall, Björn, 1889–1982, arkitekt. H. var en mycket kunnig projektör, tränad bl.a. som ritare hos Osvald Almqvist. I H:s självständiga verksamhet i Stockholm från 1921 till mitten av 1960-talet framträder särskilt verken i 1920-talets nyklassicism och 1930-talets funktionalism genom stilsäkerhet och elegans. H. ritade hundratals bostadshus, de flesta i Stockholm men även i Linköping, Karlstad m.m., vidare mer än 20 biografer som Metropol-Palais (senare Lyran; 1927), Paraden (1932), Royal (1936) och Park (1941) i Stockholm, restauranger som Metropol (1926) och Konstnärsbuffén (KB) samt Eden Hotel, en av Stockholms första funktionalistiska byggnader (1930). H. ritade också åt Marinförvaltningen bl.a. Sjökrigsskolan i Näsbypark (1942).
Ur Innanför portarna, Stockholms trapphus 1880-1940,
av Olof Antell och Nino Monastra:
Den nya stilen [funktionalismen] etablerade sig långsamt och stegvis. Frankrike och Tyskland hade gått före. Några svenska arkitekter, till exempel Björn Hedvall och Uno Åhrén, ritade redan på 20-talets slut hus i funktionalistisk stil, innan Stockholmsutställningen 1930 i Gunnar Asplunds formgivning hade banat vägen.
Klicka här om du vill ha mer information om Björn Hedvall. (En PDF-fil från Stadsmuseet.)
Vill du fördjupa dig ytterligare finns en mycket intressant bok om Björn Hedvall och hans arbete. Den heter Renhårigt och enkelt, skriven av Catrine Jurgander och Katarina Juvander.
